... Ett ständigt återkommande samtalsämne...

Alla hundägare är saliga i sin tro när det gäller hundmat. Vissa hävdar bestämt att hundar bara ska äta ett bra torrfoder, och absolut ingenting annat. Andra menar att hundar mår bra av att äta lite av varje. Jag hör till den senare kategorin.
I flera år i början av sitt liv var Atte rejält dålig i magen. Han fick diagnosen "Ospecifik kronisk gastrit" av veterinären när han var ca ett år, vilket till vardags brukar kallas magkatarr. Jag tror (om jag har räknat rätt) att jag under hans sjukdomstid var i kontakt med åtta olika veterinärer. Alla förespråkade antingen ett speciellt (och vääääldigt dyrt) dietfoder (torrfoder) eller någon form av medicin. Ofta både och. Men Atte blev ju inte bättre... Han spydde galla 3-4 gånger i veckan i normala fall, någon enstaka gång höll det upp i två veckor och ibland spydde han flera gånger om dagen. Ibland spydde han även upp mat eller vatten. Det var verkligen inte en rolig tid. Kulmen nåddes kring nyår 2004/2005 då han spydde elva gånger på två dygn... Huga... Då började jag allvarligt fundera på om det var dags att avsluta hans lidande... Men mitt i alltihop så fick jag på flat-forumet kontakt med Rose-Marie Kullberg (som driver det lilla företaget "DjurKvalitén i Huddinge) som i sin tur hade en del kontakter med Lena Mattson på Standardt i Göteborg. Otroligt kunniga människor! Atte har dessa två kvinnor att tacka för sitt liv idag. Det är jag ganska säker på. En målmedveten plan lades upp för hur jag skulle komma tillrätta med Attes problem-mage, och sakta men säkert så började det ge resultat... Redan i början gick han ett par veckor utan att spy! Han gick å andra sidan ner ganska mycket i vikt eftersom han i princip levde på kokt ris, risavkok, nån enstaka äggula och kesella i flera månader... ;o) (Plus en massa benmjöl och andra tillskott.) Allt eftersom pytsade jag i lite kött... rått... och väntade med spänning... Jodå, det gick! Ha! tänkte jag... Så fick han nåt återfall, men inte så farligt, och rätt vad det var så hade han gått ett par månader utan att spy! Det var ju ett mirakel! Jag testade efter inrådan att prova lite av Standardts milda torrfoder, men det funkade inte... Jag gick i stället succesivt över till att ge Atte fryst färskfoder istället. Från början fick han Nordic, men han fick senare gå över till Bravo eftersom återförsäljaren bytte till det... Mycket smidiga burgare! ;o) Jag åker förresten 18 mil för att köpa det fodret...!!! Vad gör man inte för sin hund... ;o)
Dom gånger jag kommer över större mängder rått kött (bland annat vid älgjakten) så gör jag en laddning egen mat till Atte. Maler kött och blandar med överkokt ris och rivna morötter. Sen får han vitamintillskott till det (Standartds Immun). Snacka om att han mår prima på det! Hur kul som helst! Att han gillar det tar jag för givet... han äter allt med en strålande aptit!

Nu för tiden gör det inte så mycket ifall man drar över mat-tiden med en timme eller två, eller inte rusar upp direkt som han vaknar på morgonen för att ge honom nåt att äta. Det går liksom bra ändå! Och det är sååååå himla skönt! Det tog ungefär två år för honom att bli helt bra... Det senaste återfallet var vintern 06/07 nån gång. Nu vet jag ju inte om han egentligen är helt bra, men det känns som att jag kan säga det... peppar, peppar... ;o)

Min undran mitt i allt detta var ju... Varför fick jag inte de rätta råden från veterinärerna?? Varför såg dom bara så långt näsan räckte och pumpade i Atte medicin istället för att försöka klura ut VAD det var som gjorde hans mage så sur? Varför var det till slut två "privatpersoner" som hjälpte honom? Förståeligt nog så sjönk mitt förtroende för veterinärkåren i och med detta i botten. I alla fall när det gäller diffusa symtom och svår-definerade sjukdomar. Dom är jättebra att ha när hunden behöver lappas och lagas (det har behövts ett par gånger...), men resten överlåter jag nog till någon annan... tyvärr... Och när det gäller hundfoder tycker jag att dom ska lägga ner helt och hållet! Inte en enda gång hos åtta olika veterinärer fick jag veta att det fanns ett alternativ till torrfodret... Färskfoder! (Eller hemlagat!) Varför inte? Vet man inget om det, eller vill man bara sälja sitt eget foder...?

Det finns dock något gott som kommit av allt det onda på den här resan... Jag har lärt mig otroligt mycket om hundfoder och näringslära! Jag har sugit till mig all information som jag fått som en wettex-trasa! ;o) Nu ska jag bara lära mig resten... ;o)

/Sara